BENEATH YOUR BEAUTIFUL - LABRINTH, EMELI SANDÉ

Nu är jag tillbaka i rutinerna igen. Var på mitt första jobbpass idag och det blir även ett på söndag. Sedan får jag ladda i två dagar innan det blir jobb en massa dagar. Känns lite drygt men vad gör man väl inte!
Förutom jobb ska jag försöka träffa lite finingar i helgen också, ska bara få ihop det så att jag hinner träffa så många som möjligt. Man måste passa på nu innan alla far ut i världen, jobbar eller semestrar på andra håll.
 
Jag blir alltid så himla lat efter att jag varit på en resa. Helst av allt vill jag egentligen träna som en tok, hålla kliniskt rent där jag bor och göra.. typ vettiga saker. Plus att man äter så dåligt då man reser, vilket är svårt att komma ifrån även då man kommer hem.
 
Ibland tänker jag att jag vill bli träningsberoende, besatt av att äta bra, nyttig, fräsch mat och att jag ska bli helt tokig om det är lite stökigt så att jag snabbt som attan ska städa. Bara för att då gör man ju alla de där sakerna, då orkar man göra alla de där sakerna. Det som man egentligen vill så himla mycket, för man vet att mår ju bäst om man gör dem. Även om jag nu skulle vilja bli något av dem sakerna, skulle jag nog däremot aldrig kunna bli det, för jag är för obrydd. haha. Ja jag vill men bryr mig inte tillräckligt mycket för att göra sakerna fullt ut, eller vad man ska säga. Fast samtidigt vill jag den svinmycket. Udda. Den jag är, eller min personlighet, eller hur man ska uttrycka sig, passar inte för att kunna bli det. Det kanske är bra det? Men jag vill ju fortfarande göra det. Vad ska jag göra? Måste nog flytta hemifrån, byta miljö, då kanske jag kan ändra mina vanor och leva så som jag vill.
 
Eller alltså det här kanske låter helt fel, jag vill ju inte att det ska gå så långt att det blir överdrivet, såklart, jag vill bara göra det. Jag vill det i alla fall mest för att jag blir inspirerad och taggad av det.
 
Igen - nackdelen med att skriva i en blogg: det man vill säga låter mest fel och inte så som man menade det. Men eftersom att ni som läser detta är folk som känner mig, dock kanske mer eller mindre. Men förhoppnignsvis förstår ni kanske lite vad jag menar. Trots att detta blev aningen rörigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0