Det värsta med att resa, är att det mesta blir så himla tråkigt när man kommer hem. Men ja, det är ju skönt också.

 

Nu har jag äventyrat klart i London och fytusan vad bra det har varit.

 

Tyvärr minns man nog inte allt kanske, men ska göra mitt bästa att skriva ner en del nu, så att jag efter en tid kan kolla tillbaka och minnas det jag minns nu i alla fall. Det har varit både kaos och perfektion, precis som det ska vara!

 

Det började faktiskt med kaos, vilket var synd eftersom det förhindrade vissa saker och det gjorde att vi inte kunde göra exakt vad vi ville i början. Mer om det snart.

 

Vi åkte från Umeå City Airport och var himla taggade, mellanlandade på Arlanda för att sedan åka vidare till Heathrow. Här började oturen, skulle man kunna säga. Min väska kände tydligen för att resa någon annanstans än till London, så hon lämnade mig och jag stod ensam kvar på Heathrow med springtights, en tröja, sneakers, kamera, pengar (trodde jag) och min mobil. Vi gick vidare för att köpa ett Oystercard, vilket är ett kort som man kan använda för att resa både med buss och tunnelbana. Vi gjorde detta i en automat och det var då jag upptäckte att jag inte hade öppnat mitt bankkort för köp utomlands. Som tur var hade jag ju Johanna med mig om kunde låna mig pengar, så det löste ju sig. Detta kort visade sig sedan vara ett annat kort än vad vi ville ha. Jäkla automatmaskin, men eftersom londonborna är hjälpsamma så kunde vi göra om kortet till ett sju-dagars resekort istället för typ ett "klippkort", utan att behöva köpa ett helt nytt.

 

Det var något jag verkligen uppskattade med England, att britterna var så himla hjälpsamma och vänliga. Majoriteten mycket trevligare än många kaxiga svenskar, haha. Vi frågade en tjej om hjälp, hon visste inte riktigt vägen men hon gick inte därifrån och lät oss lösa problemet bäst vi ville, istället tog hon saken i egna händer och gick runt och frågade olika folk om de visste. En man som såg att vi var lite lost, kom fram till oss och sa "yes??", frågande om vi behövde någon hjälp att hitta någonstans. Och alla andra som utan en sur min (och med underbart fin röst och dialekt) gärna hjälpte oss då vi frågade efter det. Om en engelskman snuddade i någon (eller inte snuddade utan typ bara gick lite ivägen) sa denne "sorry" och ååå svenskar borde börja bli lite mer så, för det är ju faktiskt väldigt trevligt om folk är vänliga med varandra.

 

För att komma tillbaka till dag ett så åkte vi med tunnelbanan för att komma till det hostel vi skulle bo på första natten.

 

"Please mind the gap, between the train, and the platform".

 

Fy säger jag bara, det mest ofräscha stället jag varit med om. Denna första dag regnade det, klockan var ca 8 pm, vi hade inte ätit sedan ca 9 am och vi gick långt utan att hitta någonstans där vi kunde äta. Tillslut hittade vi ett ställe och mat hade inte kunnat smaka bättre. Vi gick och la oss och längtade efter att få vakna så att vi kunde lämna Smart Russel Square Hostel så snart som möjligt.

 

Dag två. Vi var trötta, men ville bara ifrån vandrarhemmet. Gissa om jag kände mig fräsch då jag fortfarande var tvungen att ha samma kläder som jag flugit i och sovit i. Jag hade inte borstat tänderna, hade inte tvättat bort gårdagens smink och alla toaletter var sjukt oprivata, illaluktande, äckliga och täckena luktade typ bajs seriöst (tur att man kunde använda bara lakanen istället.). Ja nu ville vi bara bort. Vi tog tunnelbanan och när vi gick upp för trapporna, ja det var då allt vände. Vi möttes av det otroligt vackra "Palace of Westminister", eller "Houses of parliament", med dess höga guld/koppar-liknande torn som växte upp mot himlen. Kom lite som en chock och var en riktig wow-upplevelse efter allt som tidigare gått fel. Vi vandrade i Waterloo, såg Big Ben och London Eye. Vi var påväg mot min bror Emils lägenhet, som han delar med fyra andra personer. Sunny, en kille från Ukraina, skulle vara borta i några veckor och därför fick vi låna hans rum under vårt besök. I övrigt bodde det även en kille från Australien där, en kille från Frankrike, en tjej från Spanien och ja Emil. Alla verkligen jättetrevliga, ett härligt gäng och Emil verkar trivas himla bra.

 

Efter detta, är allt lite rörigt, alltså i vilket ordning som allt hände och så. Så det får väl bli en liten sammanfattning istället och så ska jag försöka bomba er med bilder. Och jag ska nog ta det i ett annat inlägg tror jag, blir nog lite väl långt annars. En bild säger ju i alla fall mer än tusen ord, så vi tar resten så istället.

 

Exept that, I fancy you, blog readers. See you, have fun.