SUPERSOAKER - KINGS OF LEON

heyheyhey newnewnew from kings of leon wihooi
 
 
Sen vill jag bara bjuda på en annan superlåt
Och Editors kommer till Stockholm när jag är där. Sen är det 20 på åldersgräns. Happyytimeeess
Men hade blivit lite lycklig om jag kunde se Jay-Z då han kommer i höst!!
 
 
 

SURROUND YOU - JAWS

Liten snabb sammanfattning. Har gått och blivit 19. Blev lite för-firad av mina underbara vänner och bjuden på skolmat, lite bättre än det låter eftersom det var vårt älskade Droskan. Det är lite roligt faktiskt att skolmaten och att sitta länge på Droskan och allt som hör därtill är en av de sakerna jag kommer sakna mest med gymnasietiden. Som tur är verkar det i alla fall som att de har bra och god mat på Kaggeholm också! Efteråt satte vi oss i solen och värmen på bryggan vid kajen, njöt lite och senare åt vi också pizza i en park, gick över tegsbron och hade det allmänt superbra!
 
Åkte till Stavsjöholm på min födelsedag och hälsade på min farmor och farfar, där även en av mina kusiner var. Så det var ju också härligt. Plocka solvarma jordgubbar, åka flotte, fika och sånt där mys.
 
Idag kanske det blir lite bad och på kvällen ska vi se Känn ingen sorg på bio med några finingar. Det var länge sen! 

BB BLEU - KID A

Londonnatt. Om någon generös känner för det får hen gärna bjuda mig på en resa tillbaka. Kanske nu?
Och titta så fin min johanni är!
 

AFRAID TO SHOOT STRANGERS - IRON MAIDEN

Nu är jag hemma i Umeå igen efter några dagar i Umfors (Hemavan). Tyvärr fick vi inte mycket sol, bara sista dagen, och det var bara runt 10 grader och blåste kallt. På det har jag fortfarande inte blivit av med min gräsliga hosta så det blev bara små strapatser. Hade så gärna velat fjällvandra upp på någon topp, de är så härligt, men får nöja mig med det lilla jag fick istället. Kvalitétstid med familjen i alla fall.
 
 

THE WICKER MAN - IRON MAIDEN



instagrambild från fjälltopparna

OLD SKIN - ÓLAFUR ARNALDS, ARNOR DAN

Fettt uttråkaDD.
 
kurera mig någon plzzzz

FEAR LIKE YOU - CHET FAKER, THE ROYAL SWAZI SPA

Så nu har jag gått och blivit förkyld också. Det var då typiskt. Kände av det lite igår, men drog ut och sprang ändå. Hoppas att det inte var därför men nu är det som det är. Det blev i alla fall bara 3 km, kände att jag ville börja lugnt och bygga upp lite grundstyrka, för att minska skaderiskerna. Det gick i alla fall bra och det var otroligt uppiggande och väldigt skönt att stretcha och göra den älskade dansstyrkan efteråt.
 
Jag litar nu på mitt immunförsvar, som för det mesta brukar vara vän med mig, så det ska förhoppningsvis försvinna snabbt. Både så att det inte blir värre så att jag inte kan jobba och så att jag ska kunna träna. Ska i alla fall kurera som tusan nu. 
 
Extremt intressant inlägg. Aja det är i alla fall hur läget ser ut just nu.
 
Kan ju tipsa om en väldigt god frukost (extremt stor också, så man kan ju ta hälften av detta om man nu inte är väldigt hungrig):
Blanda ca 2,5 dl turkisk/grekisk yoghurt med 1 dl grynblandning. Ställ detta i kylen över natten. På morgonen toppar du med frysta mangobitar eller något annat gott, kokos och ev. sirap eller honung.
När man blir lite less på ostmackor och fil med flingor. Om det nu händer även er. blurr

HÅRT MOT HÅRT, LOOPTROOP ROCKERS, CLEO

Idag ska jag vara sjukligt effektiv!! Alltså jag ska göra allt viktigt och så ska jag skriva listor på allt jag behöver fixa och köpa och göra inför Kagge och så ska jag ut och springa och stretcha och styrketräna!!! JA, detta SKA jag göra. Måste bara skriva och peppa mig själv lite här. Jag har ju min board också som jag får kolla in om jag börjar röra mig närmare datorn. Hasta luego!

DAYS OF OUR LIFE - DE LA SOUL, COMMON

Testar hur storslaget blogg.se-appen är. Än ser det inte så lovande ut, men det återstår väl att se.Gårdagen bestod av jobb, sushimiddag med barndomsvänner, lite minigolf och glass med gymnasievänner och sedan tog jag bussen med Sara till Vännäs, där det bjöds på kattmys, rosa himmel och bara underbart häng!
hm jaa lite osymmetriskt men äsch de kan vi väl härda som de norrlänningar vi är!

THE OPTIONS - PIEN FEITH

Hur kan man älska någonting så mycket? Hur kan man älska något, så jävla mycket?
 
Det har gått ett antal veckor sedan du senast hade något med det att göra, sedan du ens ägnade en tanke till det. Ditt liv har fyllts av annat, om än bra, fina och livfulla saker. Du har under tiden inte ens tänkt på att det finns, glömt bort att du älskar det, glömt bort att det existerar.
 
Utan förvarning. Du ser det. En enda liten rörelse. En enda liten rörelse, men tusen känslor. Tusen känslor, som blir till en enda stor boll som bara vill sprängas inom dig. Den växer och du vet inte var du ska ta vägen. Den pressar sig mot insidan av din bröstkorg, strömmar ut i din mage och trycker och trycker, hårt. Du vill sprängas i luften, och krama hela världen, på en och samma gång.
 
Det slår dig ner till marken och slungar dig uppåt, kastar dig omkring i ett trångt utrymme. En fängelsecell. Det utrymme som är din kropp. Men med rörelsen, så växer cellen. De tusen känslorna, de sirlar längst dina leder, längst ditt skelett och omsluter dina muskler. Får ditt blod att bubbla och koka över. Trippar på varje nerv och skjuts igenom alla dina nervtrådar, ut till toppen av dina fingrar, längst alla dina linjer.
 
Det fyller varje liten del av din kropp och utvidgar den stora bollen inom dig. Men det är inte längre en boll.
Det är du. Det är du och rörelsen och alla tusen känslor, tillsammans dömda till frihet och enhetlighet.
 
Sedan är du fri. Så fri du någonsin kan bli. Och så hel. Så hel du någonsin kan bli.
 
Den där känslan, vad är det ens? Det är allt och inget, på en och samma gång.
Det går inte att förklara. Det går bara att uppleva.
Och jag hatar att skriva om den, för det blir ändå inte tillräckligt.
 
En enda liten rörelse. På en liten tv-skärm. Det är allt. 
 
Såhär går det när jag ser lite dans, skriver dramatik och försöker uttrycka hur mycket jag älskar dans, även om jag aldrig kommer att lyckas med den uppgiften.

FOOL OF ME - SAY LOU LOU, CHET FAKER

På äventyr vid London Bridge och Tower Bridge
 

DISSOLVE ME - ALT-J

Välkommet till Random-London-Inlägget.
 
Lite blandat med mobilkamera och systemkamera.
 
Exitement in the aiiiiiiiiiiiiir
 
Detta är förstå måltiden, under kaosdagen, efter att vi dött av hunger och efter att vi flytt från regnet. gött
 
Lite mera lägenheten. Tyvärr tog jag aldrig något foto på hur det såg ut inuti. Inte för att det var något överdrivet att hurra för. Men det var fint ändå, ju. 
 
Regent Street och dubbeldeckare, vid Oxford Street - med Primark, Topshop, Urban Outfitters, The Body Shop, Victoris Secret, Pull&Bear, River Island, osvosv, Hallå? Niiice. Folkmassor, Nandos. Och Starbucks är ju standard såklart.
 
Platform 9 3/4
 
En eftermiddag åt vi lunch och bara låg och hade det bra i Hyde Park. Alltså Hyde park 
 
Där fanns också extremt närgångna och tama ekorrar!!!!
 
Och tuben alltså. ♥
 
Sist men inte minst, Mr. Big Ben
 
 

STRINGS - MS MR

Tänkte fortsätta spamma på. Bara för att vi två är så poppis i London.
 

BENEATH YOUR BEAUTIFUL - LABRINTH, EMELI SANDÉ

Nu är jag tillbaka i rutinerna igen. Var på mitt första jobbpass idag och det blir även ett på söndag. Sedan får jag ladda i två dagar innan det blir jobb en massa dagar. Känns lite drygt men vad gör man väl inte!
Förutom jobb ska jag försöka träffa lite finingar i helgen också, ska bara få ihop det så att jag hinner träffa så många som möjligt. Man måste passa på nu innan alla far ut i världen, jobbar eller semestrar på andra håll.
 
Jag blir alltid så himla lat efter att jag varit på en resa. Helst av allt vill jag egentligen träna som en tok, hålla kliniskt rent där jag bor och göra.. typ vettiga saker. Plus att man äter så dåligt då man reser, vilket är svårt att komma ifrån även då man kommer hem.
 
Ibland tänker jag att jag vill bli träningsberoende, besatt av att äta bra, nyttig, fräsch mat och att jag ska bli helt tokig om det är lite stökigt så att jag snabbt som attan ska städa. Bara för att då gör man ju alla de där sakerna, då orkar man göra alla de där sakerna. Det som man egentligen vill så himla mycket, för man vet att mår ju bäst om man gör dem. Även om jag nu skulle vilja bli något av dem sakerna, skulle jag nog däremot aldrig kunna bli det, för jag är för obrydd. haha. Ja jag vill men bryr mig inte tillräckligt mycket för att göra sakerna fullt ut, eller vad man ska säga. Fast samtidigt vill jag den svinmycket. Udda. Den jag är, eller min personlighet, eller hur man ska uttrycka sig, passar inte för att kunna bli det. Det kanske är bra det? Men jag vill ju fortfarande göra det. Vad ska jag göra? Måste nog flytta hemifrån, byta miljö, då kanske jag kan ändra mina vanor och leva så som jag vill.
 
Eller alltså det här kanske låter helt fel, jag vill ju inte att det ska gå så långt att det blir överdrivet, såklart, jag vill bara göra det. Jag vill det i alla fall mest för att jag blir inspirerad och taggad av det.
 
Igen - nackdelen med att skriva i en blogg: det man vill säga låter mest fel och inte så som man menade det. Men eftersom att ni som läser detta är folk som känner mig, dock kanske mer eller mindre. Men förhoppnignsvis förstår ni kanske lite vad jag menar. Trots att detta blev aningen rörigt.

DOG DAYS ARE OVER - FLORENCE + THE MACHINE

Nu är vi inne på en annan dag, då vi skulle till Camden. Det är ett lite speciellt område som jag kopplar till ett mer spanien/grekland-liknande ställe. Alltså massa småbutiker, små marknadsstånd, det är lite småcreepy, men ändå väldigt härligt där. Himla speciellt i alla fall.
 
Först åkte vi till området där vi bodde första natten. Själva området där är väldigt fint, även om vandrarhemmet inte riktigt höll måttet. Det var också första gången som vi upptäckte Pret. Eller "Pret A Manger" som det egentligen heter. SÅ JÄVLA GOTT. De har sallader, mackor och frukt. Väldigt fräscht och gott. Pret blev sedan vårt hak som vi försökte äta på så många gånger som möjligt. Ni som ska åka till London någon gång: Kom ihåg att äta på Pret! Kanske finns någon annanstans också men hur som haver, mums. Frukt har nog aldrig smakat så gott som då. Vi satte oss i en park och åt, sedan åkte Emil på egna äventyr medan vi begav oss mot Camden. Vi shoppade Converse och gick runt och myste.
 
Efter detta åkte vi vidare mot Buckingham Palace och turistade runt lite
 
Ännu är det inte slut hehe...
 
Next up:
Tower-bridge-inlägg
Random-inlägg
Natt-inlägg
 

OPEN UP - EDITORS

Ska fösöka få ihop detta på något sätt, vi ser väl hur det går. Jag varnar för smålögner, eftersom jag inte är säker på att bilderna är ifrån då jag säger att de är ifrån. Och du.. läs! eller så kollar du bara på bilderna
 
Vi börjar väl från början. Taggade tjejer på väg mot London. Vi hade ingen aning om hur bra allt skulle bli, men var peppade i varje fall. Det jag älskar med att flyga, är att det blir ju så himla fint och bra väder när man åker upp över molnen. Det är ju ganska logiskt, men ändå väldigt faschinerande. Och det ser ju ut som sockervadd, eller bomullstussar. Tänk känslan av att falla igenom ett moln? Fallskärm nästa tack!
 
Om du inte läst föregående inlägg, gör det nu vettja
 
Efter att vi lämnat det vidriga vandrarhemmet åkte vi vidare mot Emils delade lägenhet. Resten av tiden bodde vi alltså på denna coola gata:
 
Det såg ut lite såhär:
 
Vi hälsade på Sunny, han som vi skulle få låna rummet av, innan han åkte vidare. Denna utsikt hade vi från fönstret i rummet, inget man klagar på!
 
Sedan åt vi lunch tillsammans med Emil på Corner Café, som låg mitt emot lägenheten. Johanna råkade sockra våra pommes, eller "chips" som man säger där. En ny matupplevelse om än något smaklös...
 
Eftersom jag inte hade fått mitt bagage var nästa stopp Oxford Street, den största shoppinggatan. Så här är lite bilder runt om i området där vi bodde och under vägen dit.
 
Jag kom inte riktigt ihåg vad vi gjorde på kvällen denna dag, men jag tror att vi drog på ett sk. Pub Crawl. Det som händer är att man träffas utanför en pub/club vid kl: 8-9. Man får ett band och blir som en liten grupp, som sedan ska följa med varandra resten av kvällen. På första stället stannar man en timme, sedan åker man vidare till nästa ställe, där man stannar i en timme och sedan fortsätter det på det viset. Klockan 12 åker man till det sista stället och då får man stanna där så länge man vill, eller tills det stänger. Det hör också till att man får en shot på varje ställe, så prismässigt är det väldigt lönsamt med tanke på att man dessutom får inträde till en massa klubbar för ca 100 kr, eller vad det nu var. Lite roligare än five kan jag lova i alla fall.
 
Det var väldigt kul att gå ut i London, särskilt eftersom man träffar så många människor från olika delar av världen. Det är många som är väldigt pratglada och trevliga också, så vi hade väldigt roligt. Dock var det nog vi som köttade mest på dansgolvet på alla ställen, och var lite utstickande sådär haha, vilket var lite tråkigt då vi är lite dansgalna, men det var också olika från ställe till ställe, och från natt till natt. 
 
En annan dag var vi ute på ett ställe där de hade ett flairing-event. Det var alltså en tävling i flair, "World-flair-någonting" hette det, hehe. Var kul att se, riktigt duktiga var dom.
 
När vi planerat att bara sitta och ta det lugnt och vila våra fötter på en pub en kväll, blev vi haffade av en londonbo som fixade inträde på tre klubbar, detta var alltså en måndag och efter att vi besökt en av ställena där en 40 årig tant hängde och som vi illa kvickt flydde ifrån, hamnade vi plötsligt högt upp i en byggnad på en 18-års fest, med helt fantastiskt utsikt över London-natten. Vi kom där lite hip hop-iga i våra converse och sneakers och jeans, medan alla andra hade kortklänning och skyhöga klackar. Det var nästan lite roligt bara för att vi köttade så mycket när ingen annan gjorde det, även om det hela inte ritkigt var vår piece of cake, som man kan säga, speciellt då vi var rätt så utmattade efter allt promenerande. För promenerande mina vänner, det är omöjligt att slippa undan då du är i London.
 
För att avsluta berättelserna om londons nattliv så avslutade vi hela resan med en underbar utekväll som bestod av ett Pub Crawl. Med oss hade vi Emil och även Tyler, australienaren som också bodde i vår lägenhet. Denna kväll blev bättre än alla andra, vi träffade massa underbara människor, mest från Australien och USA, dansade som galningar, tog kort med Björn Skifts (möjligen en väldigt lik yngre version vem vet??????) aka. "the fancy man of London", blev bjudna på drinkar, upplevde Londons motsvarighet till Five, Emil fick ett jobb av en snobbig Irländare, jag fick en spårad tröja av en random snubbe och vi bara levde i nuet och njöt av livet. Alltså va!! Det är ju såhär det alltid borde vara!! 
 
En annan sak som är lite småroligt och kanske lite tragiskt, är att det på varje nattklubb sitter en kvinna eller man inne på toaletterna, eller ja alltså vid handfaten och speglarna, ni fattar. Hon eller han sitter där med parfym, godis, handsprit och ett fat där man ska ge dricks. De startar din kran och ger dig papper att torka händerna med. Lite annorlunda, lite kul och lite stackars dom!
 
För övrigt... om du är tjej och vandrar i London på natten får du sexistiska kommentaren ca med ett tiosekunders intervall. Så vi har lärt oss att vi lite bitchiga nu så att vi ska slippa alla sluskar.
 
Ett plus: De spelade Niggas in Paris på typ varje ställe. Perfektion och taggmonster ohejohå
Ett minus: Den nyblivne bartendern, alltså min bror, gjorde ingen drink till oss :(
 
To be continued...
 
Nedan lyder lite interna grejer. Bara för att det är saker jag vill minnas.
"We can't explain it in english"
"You're so fancy, can we take a picture with you?"
"Friends forevvvzz with the same shoes"
"TEAM JOEV"
"2 am"
"Goodbye, see you, have fun"
 
 
 

PUMPED UP KICKS - FOSTER THE PEOPLE

Det värsta med att resa, är att det mesta blir så himla tråkigt när man kommer hem. Men ja, det är ju skönt också.
 
Nu har jag äventyrat klart i London och fytusan vad bra det har varit.
 
Tyvärr minns man nog inte allt kanske, men ska göra mitt bästa att skriva ner en del nu, så att jag efter en tid kan kolla tillbaka och minnas det jag minns nu i alla fall. Det har varit både kaos och perfektion, precis som det ska vara!
 
Det började faktiskt med kaos, vilket var synd eftersom det förhindrade vissa saker och det gjorde att vi inte kunde göra exakt vad vi ville i början. Mer om det snart.
 
Vi åkte från Umeå City Airport och var himla taggade, mellanlandade på Arlanda för att sedan åka vidare till Heathrow. Här började oturen, skulle man kunna säga. Min väska kände tydligen för att resa någon annanstans än till London, så hon lämnade mig och jag stod ensam kvar på Heathrow med springtights, en tröja, sneakers, kamera, pengar (trodde jag) och min mobil. Vi gick vidare för att köpa ett Oystercard, vilket är ett kort som man kan använda för att resa både med buss och tunnelbana. Vi gjorde detta i en automat och det var då jag upptäckte att jag inte hade öppnat mitt bankkort för köp utomlands. Som tur var hade jag ju Johanna med mig om kunde låna mig pengar, så det löste ju sig. Detta kort visade sig sedan vara ett annat kort än vad vi ville ha. Jäkla automatmaskin, men eftersom londonborna är hjälpsamma så kunde vi göra om kortet till ett sju-dagars resekort istället för typ ett "klippkort", utan att behöva köpa ett helt nytt.
 
Det var något jag verkligen uppskattade med England, att britterna var så himla hjälpsamma och vänliga. Majoriteten mycket trevligare än många kaxiga svenskar, haha. Vi frågade en tjej om hjälp, hon visste inte riktigt vägen men hon gick inte därifrån och lät oss lösa problemet bäst vi ville, istället tog hon saken i egna händer och gick runt och frågade olika folk om de visste. En man som såg att vi var lite lost, kom fram till oss och sa "yes??", frågande om vi behövde någon hjälp att hitta någonstans. Och alla andra som utan en sur min (och med underbart fin röst och dialekt) gärna hjälpte oss då vi frågade efter det. Om en engelskman snuddade i någon (eller inte snuddade utan typ bara gick lite ivägen) sa denne "sorry" och ååå svenskar borde börja bli lite mer så, för det är ju faktiskt väldigt trevligt om folk är vänliga med varandra.
 
För att komma tillbaka till dag ett så åkte vi med tunnelbanan för att komma till det hostel vi skulle bo på första natten.
 
"Please mind the gap, between the train, and the platform".
 
Fy säger jag bara, det mest ofräscha stället jag varit med om. Denna första dag regnade det, klockan var ca 8 pm, vi hade inte ätit sedan ca 9 am och vi gick långt utan att hitta någonstans där vi kunde äta. Tillslut hittade vi ett ställe och mat hade inte kunnat smaka bättre. Vi gick och la oss och längtade efter att få vakna så att vi kunde lämna Smart Russel Square Hostel så snart som möjligt.
 
Dag två. Vi var trötta, men ville bara ifrån vandrarhemmet. Gissa om jag kände mig fräsch då jag fortfarande var tvungen att ha samma kläder som jag flugit i och sovit i. Jag hade inte borstat tänderna, hade inte tvättat bort gårdagens smink och alla toaletter var sjukt oprivata, illaluktande, äckliga och täckena luktade typ bajs seriöst (tur att man kunde använda bara lakanen istället.). Ja nu ville vi bara bort. Vi tog tunnelbanan och när vi gick upp för trapporna, ja det var då allt vände. Vi möttes av det otroligt vackra "Palace of Westminister", eller "Houses of parliament", med dess höga guld/koppar-liknande torn som växte upp mot himlen. Kom lite som en chock och var en riktig wow-upplevelse efter allt som tidigare gått fel. Vi vandrade i Waterloo, såg Big Ben och London Eye. Vi var påväg mot min bror Emils lägenhet, som han delar med fyra andra personer. Sunny, en kille från Ukraina, skulle vara borta i några veckor och därför fick vi låna hans rum under vårt besök. I övrigt bodde det även en kille från Australien där, en kille från Frankrike, en tjej från Spanien och ja Emil. Alla verkligen jättetrevliga, ett härligt gäng och Emil verkar trivas himla bra.
 
Efter detta, är allt lite rörigt, alltså i vilket ordning som allt hände och så. Så det får väl bli en liten sammanfattning istället och så ska jag försöka bomba er med bilder. Och jag ska nog ta det i ett annat inlägg tror jag, blir nog lite väl långt annars. En bild säger ju i alla fall mer än tusen ord, så vi tar resten så istället.
 
Exept that, I fancy you, blog readers. See you, have fun.

SHUTTERBUGG - BIG BOI, CUTTY

Nu är jag hemma. Många upplevelser och en förkylning rikare. Har börjat på ett londoninlägg, men det varkar bli rätt massivt, vilket gör att det dröjer ett tag innan det publiceras, så ja här får ni en liten bild i alla fall. Men det blir bättre, maties.
 

RSS 2.0